Dags att återvända
Hej!
Va ett tag sen jag bloggade nu...
Funderar på att ta upp de igen men inte så att de kommer upp inlägg hela tiden men lite då och då kan de va skönt att skriva av sig lite..
Vill inte avslöja allt för mycket och jag hatar när jag gör sånt..
Har ni någon gång känt att ni har för höga förhoppningar? Att ni börjar tveka på er själva?
Jag har..
Mitt liv är som en bergodalbana.. Så fort något posetivt händer.i mitt liv så går det lika snabbt utför.. Jag börjar lixom tröttna på mig själv ibland, tvekar för mycket. Är jag för lätt? Brukar jag fråga mig själv.. Vad ser folk hos mig?
Alla dessa tvivel som uppstår i mitt huvud är helt jävla sanslöst.. Ibland vill jag bara kunna stoppa mig själv.. Jag vill kunna bestämma över mig själv att sluta falla så jävla lätt.. Sluta va runt lillfingret på folk, sluta va för på.. Helt enkelt sluta med allt... Ibland känns mitt liv så meningslöst.. Jag vill bara berätta allt men kan inte säga ett ord.. Så fort jag säger något så förstörs allt.. Varför kan jag inte bars hålla saker och ting för mig själv?
Aja fick skriva av mig lite nu... Ska kolla en film och lugna nerverna.. Vet att de är ett kasst inlägg och ni måste inte läsa detta.. Aja vet inte vad jag ska skriva eller säga just nu..
Hörs!
